Könsstympning

Här finns information och rutiner hur vi ska motverka, upptäcka och omhänderta könsstympade flickor och kvinnor i Kalmar län.

Inledning och lagstiftning

  • En mänsklig rättighet att skyddas från könsstympning

    Det är en mänsklig rättighet för alla flickor och kvinnor att skyddas mot våld och övergrepp. FN:s deklaration om Avskaffandet av våld mot kvinnor och Barnkonventionen förtydligar att våld mot flickor och kvinnor är brott mot deras mänskliga rättigheter. I begreppet våld inkluderas könsstympning samt alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Allt våld mot flickor och kvinnor är brott mot barnets rättigheter och de mänskliga rättigheterna.

    Det är en mänsklig rättighet att skyddas från könsstympning. Själva ingreppet (könsstympningen, prickningen, bränningen, ihopsyningen) medför risk för kraftig blödning, svåra smärtor, infektion och död. Långsiktiga hälsokonsekvenser av könsstympning kan vara blåstömningsbesvär, upprepade urinvägsinfektioner, ärrbildningar i underlivet, bölder, menstruationsproblem, buksmärta, fistlar och sexuella besvär. Ingreppet är ofta traumatisk och den som utsätts riskerar att utveckla psykiska besvär.

  • Lagstiftning

    Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor

    Könsstympning av kvinnor och flickor betraktas enligt svensk lag som ett allvarligt brott. Det är olagligt att utföra, förbereda och i vissa fall stödja könsstympning. Det är förbjudet även om samtycke lämnats till ingreppet. Om en flicka som bor i Sverige blir könsstympat, oavsett i vilket land det sker eller vem som utför det, kan vårdnadshavarna komma att dömas till fängelse. Om brottet medför livsfara, allvarlig sjukdom eller på annat sätt varit hänsynslöst kan det medföra fängelsestraff på mellan två och tio år.

    Framkommer det att en flicka som ännu inte fyllt 18 år har könsstympats i Sverige eller tagits utomlands för att göra detta är det ett brott. Preskriptionstiden för könsstympning inträffar först när kvinnan är 28 år, om brottet begåtts innan 18-årsdagen.

    Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (1962:700)

    I brottet äktenskapstvång kriminaliseras förutom alla former av olaga tvång också utnyttjandet av någons utsatta belägenhet. Det kan till exempel innebära att gärningsmannen utnyttjar att offret befinner sig i en beroendeställning samt av vissa andra förhållanden så som att offret har en intellektuell funktionsnedsättning. Den som genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat i syfte att personen genom olaga tvång eller utnyttjande av hans eller hennes utsatta belägenhet ska förmås ingå ett äktenskap kan straffas till fängelse i högst två år. Se även Brottsbalken (1962:700) 4 kap. 4 c-d §.

    Barnkonventionen

    Barnkonventionen (som blir lag i Sverige 2020-01-01) utgör grunden för barns rättigheter och gäller alla barn i Sverige. Enligt artikel två har alla barn samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Enligt artikel tre ska barnets bästa alltid komma i första rummet. Artikel 19 förbjuder alla former av våld och övergrepp av barn. Artikel 24 innebär att traditionella sedvänjor som är skadliga för barn ska avskaffas. Flera andra artiklar i konventionen samt ur kvinnokonventionen och konventionen om mänskliga rättigheter går att koppla till svenska lagar.

    Socialtjänstlagen, SoL (2001:453)

    Enligt 5 kap. 1§ ska socialtjänsten verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Enligt 14 kap. 1§ finns en anmälningsskyldighet för alla som arbetar med barn att till socialtjänsten genast anmäla om "de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa".

    Föräldrabalken (1949:381)

    Enligt 6 kap. 1§ har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Enligt 6 kap. 11§ har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

    Brottsbalken (1962:700)

    Inom hedersrelaterat förtryck kan det finnas olika grader av våld, hot om våld och tvång. Dessa brott regleras enligt Brottsbalkens 3 och 4 kap. I brottsbalkens 6 kap. 4§ kriminaliseras sexuella handlingar med ett barn under femton år.

    Skollagen (2010:800)

    I 6 kap. anges att alla former av kränkande behandling och diskriminering ska motverkas. Likabehandlingsplan ska finnas för varje verksamhet inom förskolan och skolan och denna ska följas upp årligen. I 29 kap. 13§ finns anmälningsskyldigheten till socialtjänsten beskriven samt att samverkan ska ske.

  • Förklarande dokument för föräldrar

    Dokumentet "Information till föräldrar om kvinnlig könsstympning" är framtaget av Region Kronoberg som ett underlag till föräldrar och flickor/kvinnor att ha med sig om de ska besöka länder eller släktingar med positiv inställning till könsstympning av flickor. Dokumentet förtydligar förbudet i Sverige och föräldrars ansvar för sina barn.

    Till dokumentet och lagtexten på olika språk 

    Könsstympningspasset

    Inför utlandsresa kan informationsbroschyren "Könsstympningspasset" delas ut. Denna finns att gratis beställa Länsstyrelsens Östergötlands hemsida.
    Läs mer om Könsstympningspasset

    Här kan du beställa Könsstympningspasset

Bakgrund

  • Vad är könsstympning av flickor/kvinnor?

    Könsstympning utförs oftast på flickor mellan 4-14 år, men det kan även ske under spädbarnstiden. Ibland kan det även utföras på vuxna kvinnor innan giftermål.

    Med könsstympning avses alla ingrepp i underlivet som inte behövs för medicinsk behandling. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan typ är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast en liten öppning där urin och mensblod ska passera.

    Ingreppet görs oftast utan bedövning med primitiva verktyg av kvinnor som i regel inte är sjukvårdsutbildade. I en del länder kan könsstympning utföras av sjuksköterskor eller läkare utanför den offentliga vården.

  • Varför könsstympas flickor och kvinnor?

    Könsstympning utförs fortfarande eftersom det är rotat i den traditionella tron om kvinnors status och roll. Det anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga kvinnan in i vuxenvärlden.

    Det finns inget stöd för könsstympning i någon religion. Könsstympning förekommer bland muslimer, katoliker, protestanter, kopter, falasher och animister. Det är troligtvis mer kopplat till kultur och geografi än religion.

    Könsstympning ses ofta som en nödvändighet för äktenskap, då ingreppet tros bevara oskulden innan giftermålet. Det är också ett sätt att kontrollera flickans och kvinnans sexualitet eftersom den sexuella njutningen minskar och hon antas vara trogen sin man.

    Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kontroll av flickors och kvinnors sexualitet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus. Könsstympning har bland annat sin grund i föreställningen om att mäns och familjers heder är avhängig flickans och kvinnans sexuella beteende. Att gå emot familjens tradition och önskemål kan i praktiken vara omöjligt för den enskilda flickan eller kvinnan.

  • Var förekommer könsstympning?

    Könsstympning av flickor sker på många håll i världen, från Indonesien i öst till Peru i väst. Mer än hälften av ingreppen sker i Indonesien, Egypten och Etiopien.

    UNICEF uppskattar att mer än 200 miljoner flickor och kvinnor har utsatts för någon form av könsstympning i de 30 länder där sedvänjan är främst förekommande i Afrika och Mellanöstern.

    Till riskgrupper räknas flickor (0-18 år) som kommer till Sverige från ett land där könsstympning av flickor är vanligt förekommande, samt flickor som är födda i Sverige av en moder som är född i ett land där könsstympning av flickor är vanligt förekommande.

    Flickor i Kalmar län med ursprung från länder i tabellen nedan är i farozonen att vara utsatta för eller att riskera könsstympning.

     

    Se större karta

    Se större karta

Tecken på könsstympning

  • Allmänna kännetecken på könsstympning

    Flickor och kvinnor som varit utsatta för könsstympning upplever ofta besvär av detta. Minnet av övergreppet kan vara livslångt och traumatiskt och kan återupplevas i samband med exempelvis samlag, gynekologisk undersökning och förlossning.

    Alla former av könsstympning som innefattar borttagning av vävnad medför stora risker för akuta konsekvenser. Riskerna är större ju mer omfattande ingreppet är.

    Både själva ingreppet och de långsiktiga konsekvenserna av könsstympningen kan vara förenade med stort fysiskt och psykiskt lidande, bland annat:

    Långsiktiga konsekvenser

    • förstoppning
    • huvudvärk
    • stora svårigheter och smärta vid menstruation
    • svårigheter och smärta vid urinering
    • svårt att sitta, gå eller springa
    • bäckeninflammationer
    • vaginala besvär
    • rygg- och buksmärtor
    • klitorisneurinom (fintrådig svulst som utgår från nervceller)
    • hematokolpos (ansamling av menstruationsblod i slidan
    • förlossningskomplikationer
    • fistlar
    • nedsatt förmåga att känna sexuell tillfredställelse
    • dysparenui (samlagssmärta), sexuella smärtor och svårigheter
    • återkommande sår-, hud-, slemhinne-, och urinvägsinfektioner
    • keloider (överdriver ärrbildning)
    • cystor i vulva (bölder, abscesser)
    • vaginism (överkänslighet i slidan som bland annat kan leda till smärtsam kramp)

    Psykiska konsekvenser

    • koncentrationssvårigheter
    • traumareaktioner
    • lågt självförtroende
    • tillitsproblem
    • depression
    • ångest
    • sömnstörningar
    • svårt att känna lust
    • skam
    • vaginism (överkänslighet i slidan som bland annat kan leda till smärtsam kramp)

    Akuta konsekvenser i direkt anslutning till ingreppet

    • akut smärta
    • blödning
    • chock
    • infektion
    • skador på urinrör, ändtarm och vagina
    • extrem smärta under läkningsprocessen
    • blodförgiftning
    • uttorkning (dricker inte för att undvika smärtan vid urinering)
    • stelkramp (tetanus)
    • liggsår och tryckskador (personen måste vara liggande under läkningen efter könsstympning av typ III)
    • död
  • Olika typer av könsstympning

    Könsstympning av flickor innebär att hela eller delar av de yttre könsorganet skärs bort. WHO delar in könsstympning i fyra olika typer:

    Typ I: Förhuden på klitoris tas bort och ibland även hela eller delar av klitoris.

    Typ II: Klitoris skärs bort samt delar av eller hela inre blygdläpparna.

    Typ III: Alla yttre delar av könsorganen (klitoris samt inre och yttre blygdläppar) skärs bort. Därefter sys de yttre blygdläpparna ihop så att slidöppningen täcks. En liten öppning lämnas längst ner mot anus så att urin och mensblod kan rinna ut. Denna typ kallas även infibulation eller faraonisk omskärelse. Runt 10 % av könsstympade flickor har utsatts för typ III.

    Typ IV: Prickning eller skärande på klitoris och/eller blygdläpparna. Ingreppet kan även göras genom att bränna klitoris och omgivande vävnad. Det förekommer även att vävnad skrapas bort eller att man skär kring slidmynningen eller för in frätande ämnen eller örter i vagina i syfte att förorsaka blödning eller för att göra vaginan trängre.

    I artikeln Female Genital Mutilation A Visual Reference and Learning Tool for Health Care (Abdulcadir J et al. 2016) finns fotografier på olika typer av könsstympning.

    Illustrationer på olika typer av könsstympning:

    Typ I

    Typ II

    Typ III

  • Här kan du hitta mer information kring könsstympning

    Könsstympning av flickor och kvinnor Socialstyrelsen (2015)

    Webbutbildning om könsstympning som ger en översiktlig bild av vad könsstympning är. Syftet är att ge en generell kunskap om könsstympning, hur man kan arbeta förebyggande och hur man kan bemöta redan utsatta. För att göra utbildningen skapar behöver du logga in. Utbildningen tar ca en timme.
    Till utbildningen 

    Våga se – En vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade

    Denna vägledning vänder sig till alla som arbetar med barn och unga. Inom förskola, skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst, polis och den idéburna sektorn kan man möta flickor och kvinnor som blivit utsatta för könsstympning, eller som riskerar att bli könsstympande. Precis som för barn som farit eller riskerar att fara illa på andra sätt, är det viktigt att berörd personal tar sitt ansvar och ger ett professionellt bemötande, stöd, skydd, god omvårdnad och behandling samt arbetar förebyggande.
    Till vägledningen 

    Kvinnlig könsstympning - Ett stöd för hälso-och sjukvårdens arbete Socialstyrelsen (2016)

    Material från Socialstyrelsen för att öka kompetensen kring könsstympning av flickor och kvinnor hos personal inom hälso-och sjukvården.
    Till materialet

    Hedersförtryck – nationell informationssida

    Webbsidan hedersfortryck.se drivs av Länsstyrelsen Östergötland och är en informationssida för alla som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med olika former av hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelsen Östergötland arbetar på uppdrag av regeringen mot hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer som t.ex. barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor.

Bemötande

  • Bemötande av patient som du tror är könsstympad

    Bemötande:

    • flickan/kvinnan kanske önskar samtala med en yrkesverksam av samma kön som hon känner sig trygg med
    • ge flickan/kvinnan tid att prata och visa att du är intresserad av att lyssna
    • skapa möjlighet att prata i enskildhet med flickan/kvinnan (flickor kan ha lärt sig att svara nej på frågan om de blivit könsstympade/omskurna)
    • det är viktigt att våga ställa frågor och skapa förtroende som möjliggör för flickor/kvinnor att berätta om sina erfarenheter
    • Använd enkelt språk (mindre laddade begrepp att använda än könsstympning, är att vara sydd, eller klippt (här kan ev. pek- och långfinger användas för att visa tecknet att klipp), har du blivit operation i underlivet eller har någon gjort dig illa i underlivet?

    Tänk på att...

    En del flickor/kvinnor förstår inte att de har varit utsatta för könsstympning. Då kan du istället behöva prata i termer av symptom och ge exempel på de vanligaste symtomen. Flickan/kvinnan kanske känner igen symtomen som beskrivs, men ser inget samband med just könsstympning.

    Var inte dömande – betona att det är sedvänjan könsstympning som är förbjuden i Sverige för att den medför hälsorisker. Var tydlig med att inte är olagligt att vara könsstympad utan det som är olagligt är att planera och utföra könsstympning.

    Var lyhörd för det faktum att en flicka kan vara lojal mot sina föräldrar.

    Vill du se hur ett patientsamtal kan gå till?

    I Socialstyrelsens webbutbildning "Könsstympning av flickor och kvinnor" på  finns filmer som ger exempel på hur du kan bemöta en patient och ställa frågor. Du skapat enkelt ett logg in och har sedan tillgång till utbildningens material.

  • Behov av tolk

    Om tolk behövs ska organisationens upphandlade tolkar användas. Anhöriga som tolkar ska absolut inte användas och inte heller någon som känner den utsatta flickan/kvinnan eller familjen.

    Välj telefontolk och presentera inte flickan/kvinnan med namn eller med personuppgifter för att minska risken för identifiering. Använda aldrig flickans namn under samtalet. Tala till tolken i jag/du- form.

    Det är viktigt att i början av samtalet förklara telefontolkens opartiska roll och tystnadsplikt för både tolken och flickan/kvinnan. Berätta att även du som personal har tystnadsplikt.

    (Anställa i Region Kalmar län hittar information om upphandlad tolktjänst på intranätet Navet)

  • Anmälningsskyldighet för barn upp till 18 år

    Hälso- och sjukvårdspersonal har skyldighet att orosanmäla till socialtjänsten vid misstanke om, eller upptäckt att en flicka under 18 år har könsstympats eller riskerar att könsstympas (Socialtjänstlagen 14 kap. 1 §).

    En orosanmälan ska göras om:

    det finns misstanke om att en flicka har utsatts för könsstympning innan hon kom till Sverige (detta görs dels för att säkerställa flickans rätt till hälsa och trygghet, dels för att uppmärksamma om flickan har en eller flera systrar som riskerar att utsättas för könsstympning)det en flicka riskerar att utsättas för könsstympning hennes mamma är könsstympad hon har äldre systrar som är könsstympade föräldrarna i samtal med hälso- och sjukvårdspersonal inte tydligt tar ställning mot könsstympning

    Anmälan ska genast ske till socialtjänsten i barnets kommun. Inga bevis behövs. En oro eller osäkerhet om du ska känna oro över att flickan är utsatt för risk att könsstympas är tillräckligt för en anmälan. Du har lov att rådfråga kollegor. Du kan även ringa till socialtjänsten och utan att uppge namn rådfråga dem om hur du bör agera.

    Det är socialtjänstens uppgift att undersöka om misstanken om könsstympningen är korrekt, anmälaren får inte göra egna efterforskningar hur socialtjänsten valt att göra i ärendet. Anmälaren ska INTE informera flickans familj att en anmälan är gjord! Det gör socialtjänsten efter en bedömning av flickans skyddsbehov och spårsäkring.

    Framkommer det att kvinnan innan hon fyllt 18 år har könsstympats i Sverige eller tagits utomlands för att göra detta är det ett brott. Preskriptionstiden för könsstympning av flickor avslutas först när kvinnan är 28 år om brottet begåtts innan 18-årsdagen och barnet har koppling till Sverige.

  • Vuxna kvinnor som har kommit till Sverige

    Vuxna kvinnor som har kommit till Sverige ska uppmärksammas på att det finns möjligheter att få hjälp om de har specifika besvär på grund av en könsstympning. De kan behöva aktiv hjälp att kontakta hälso- och sjukvården.

  • Kontaktuppgifter till socialtjänsterna i länets kommuner

    Vid akut situation ringer du 112.

    Vid icke akut situation efter kontorstid ringer du Sydostjouren gällande akuta socialtjänstärenden via 020-453 900. Sydostjouren kan även nås via 112 eller 114 14 och du ber då om att bli kopplad till Sydostjouren.

    Borgholm

    Telefon: 0485-880 85
    E-post: socialnamnden@borgholm.se

    Emmaboda

    Telefon: 0471-24 94 00
    E-post: social@emmaboda.se

    Hultsfred

    Telefon: 0495-24 01 00, måndag till fredag kl. 8-12
    E-post: social@hultsfred.se

    Högsby

    Telefon: 0491-291 29
    E-post: individfamiljeomsorg@hogsby.se

    Kalmar

    Telefon: 0480-45 00 00
    E-post: social@kalmar.se

    Mönsterås

    Telefon: 0499-178 19
    E-post: elisabet.gustafsson@monsteras.se

    Mörbylånga

    Telefon: 0485-471 84
    E-post: barnochfamilj@morbylanga.se

    Nybro

    Telefon: 0481-451 72
    E-post: carola.gustlander@nybro.se

    Oskarshamn

    Telefon: 0491 - 76 47 65 eller 0491- 76 47 74
    E-post: socialforvaltningen@oskarshamn.se

    Torsås

    Telefon: 0486-331 00 (växel)
    E-post: socialforvaltningen@torsas.se

    Vimmerby

    Telefon: 0492-76 91 00
    E-post: administration.socialforvaltning@vimmerby.se

    Västervik

    Telefon: 0490-25 50 52
    E-post: maria.karlsson@vastervik.se

  • Vad händer efter att hälso- och sjukvården gjort en orosanmälan?

    När en orosanmälan har kommit till kommunens socialtjänst ska denna genast göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd, en så kallad skyddsbedömning. Därefter har socialtjänsten 2 veckor på sig att besluta om att inleda eller inte inleda en utredning. När anmälan är gjord ligger ansvaret på socialtjänsten att göra en riskbedömning och ev. utredning för barnet och att sätta in åtgärder.

    Som vårdpersonal kan du aldrig få information om hur det går för barnet efter det att du gjort en anmälan. Gör du en skriftlig anmälan kan du skriva in din e-postadress och be om kvittens på att anmälan har mottagits men kommunen har inte skyldighet att kvittera.

    Samverkan mellan kommun och hälso- och sjukvård kan ske genom upprättandet av en Samordnad individuell plan (SIP).

Checklista

  • Checklista gällande kvinnor

    Det kan vara svårt att identifiera varningssignaler på könsstympning. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på följande signaler:

    • kvinnan söker vård för huvudvärk, smärta i mage eller rygg där det inte går att fastställa medicinska orsaker
    • söker vård för diffusa problem som de inte själva vet är symtom på könsstympning
    • motvillighet till en normal medicinsk undersökning
    • återkommande urinvägsinfektioner
    • frågar om hjälp och stöd, men vågar kanske inte berätta vad det egentligen handlar om på grund av rädsla och/eller skamkänslor
    • Använd telefontolk om patienten inte förstår svenska till fullo. Använd inte närstående som tolk! Presentera inte kvinnan med namn eller personuppgifter för tolken.

    Uppmärksamma den utsattas behov av somatisk och/eller psykisk vård.

    Det är viktigt att se till att få prata med patienten enskilt vid något tillfälle under besöket. 

    Dokumentation

    Om kvinnan är könsstympad eller du misstänker det dokumentera under sökordet Våldsutsatthet och anteckna där tydligt att det rör sig om könsstympning (använd inte ordet omskärelse). 

  • Checklista gällande minderåriga flickor

    Steg 1: Uppmärksamma flickor som riskerar att utsättas, eller som har utsatts, för könsstympning

    Vid misstanke om att allt inte står rätt till, lyssna och ställ frågor.

    Prata med den utsatta flickan i enrum (i en trygg miljö). Tänk på att medföljare kan vara våldsutövare. Nekas flickan vård av vårdnadshavare ska du göra en orosanmälan till socialtjänsten.

    Det kan vara svårt att identifiera varningssignaler på könsstympning. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på följande signaler:

    • flickan söker vård för huvudvärk, smärta i mage eller rygg där det inte går att fastställa medicinska orsaker
    • söker vård för diffusa problem som de inte själva vet är symtom på könsstympning
    • motvillighet till en normal medicinsk undersökning
    • återkommande urinvägsinfektioner
    • frågar om hjälp och stöd, men vågar kanske inte berätta vad det egentligen handlar om på grund av rädsla och/eller skamkänslor
    • eftersom det finns olika grader av könsstympning som påverkar flickor på olika sätt måste vi uppmärksamma samma symtom som barn som upplever våld i hemmet (t.ex. huvudvärk, ont i magen, förstoppningsbesvär etc.).

    Använd telefontolk om patienten inte förstår svenska till fullo. Använd inte närstående som tolk! Presentera inte flickan med namn eller personuppgifter för tolken.

    Uppmärksamma den utsattas behov av somatisk och/eller psykisk vård.

    Vid akuta ärenden ring socialtjänsten i flickans kommun alt. socialjouren via SOS alarm 112. Vid det akuta skedet kan orosanmälan göras per telefon och kompletteras med en skriftlig orosanmälan senare.

    Det är viktigt att se till att få prata enskilt med patienten vid något tillfälle under besöket.

    Tänk på att göra orosanmälan även på barn som du inte träffar personligen, misstanke kan uppstå vid ett telefonsamtal med vårdnadshavare eller andra (till exempel på BB).

    Steg 2: Dokumentera

    Du som misstänker att flickan har eller riskerar att könsstympas ska dokumentera flickans skador och spontana berättelse i journalen. Det är viktigt med en noggrann anamnes. Dokumentera om det finns fler minderåriga flickor i familjen. Använd sökordet "våldsutsatthet i nära relationer" och anteckna tydligt att det handlar om könsstympning (använd inte "omskärelse").

    Steg 3: Så här gör du en anmälan

    Gör en orosanmälan när du misstänker att ett barn har blivit könsstympat och besöket leder till vidare remittering och eventuella åtgärder i vården. 

    Är du osäker på om du ska vara orolig kan du rådfråga socialtjänsten utan att uppge ditt namn eller avslöja den utsatta flickans/kvinnans identitet. En sådan anonym konsultation kan underlätta en bedömning av situationen och klargöra om en anmälan ska göras. En misstanke räcker för att göra en orosanmälan. Därefter är det socialtjänstens ansvar att utreda.

    En konsultation kan resultera i att du måste göra en anmälan till Socialtjänsten. Flickan kan motsätta sig detta och det är därför viktigt att aldrig förhandla med den utsatte ifall du ska göra en anmälan eller inte.

    Du kan alltid rådfråga kollegor, psykosocial resurs, kurator eller din chef.

    Orosanmälan görs av den som fattar misstanke om att barn far illa. En anmälan kan dock aldrig göras anonymt utav hälso- och sjukvårdspersonal. Följ de lokala rutiner som finns på arbetsplatsen. 

    Skriv om de iakttagelser och den oro som föranleder anmälan. Beskriv flickans, vårdnadshavarens eller annans berättelse samt objektiva fynd eller beteende efter undersökning och/eller samtal med flickan. Beskriv hur de negativa konsekvenserna påverkar flickan på kort och lång sikt. Om det finns fler minderåriga flickor i familjen ska även dessa nämnas.

    Skicka orosanmälan till socialtjänsten i den kommun flickan bor.

    Överväg att kontakta polisen om det finns en hotbild som påverkar flickans, medföljarens eller personalens säkerhet.

    Steg 4: Information till flickan

    Vid misstanke om könsstympning, våld, sexuella övergrepp eller hedersrelaterat våld och förtryck ska vårdnadshavare av säkerhetsskäl inte informeras, det är socialtjänstens uppdrag.

    Lämna kontaktuppgifter till psykosocial resurs eller kurator så att flickan (med hänsyn till hennes ålder och mognad) vet var man kan vända sig vid behov.

    Överväg att ge flickan dokumentet som förklarar förbudet mot könsstympning i Sverige.

    Tänk på att...

    En flicka som är i behov av vård på grund av konsekvenserna av en könsstympning måste ges rätten till adekvata insatser.

    I de fall flickan har uppnått egen mognad ska vården möjliggöras utan krav på tillåtelse från vårdnadshavare.

    I de fall flickan inte vågar informera vårdnadshavare, men är i behov av adekvat vårdinsats och inte uppnått tillräcklig mognad för att få vård på egen hand, är det viktigt att involvera socialtjänsten.

    Utskriftsvänlig version av checklistan

  • Att ställa frågor

    Lämpliga förbyggande frågor att ställa till den vuxna om den aktuella situationen:

    Inledning: "Vi pratar om kvinnlig könsstympning med alla som har bakgrund i ett land där det är vanligt att man omskär flickor."

    1. "Jag har hört att det är vanligt i ert hemland att flickor är omskurna/hopsydda/opererade i underlivet. Vad tänker ni om det?"

    2. "Berätta om traditionen med omskärelse i din kultur..."

    3. "Här i Sverige vet ni säkert att det är förbjudet att omskära flickor – hur tänker ni kring det?"

    4. "Jag vet att det är vanligt att uppleva press från sin familj och släktingar och att det kan vara svårt att stå emot traditionen. Hur är det för er?"

    5. "Vilket stöd behöver ni för att skydda er dotter från omskärelse?"

    6. "Här har ni dokument som förklarar förbudet mot kvinnlig könsstympning som ni kan visa när familj, släktingar eller andra försöker övertala er att könsstympa er dotter."

    Exempel på frågor om könsstympning direkt till flickan, men hänsyn till hennes ålder och mognad:

    1. "Var har du ont?"

    2. "Jag vet att det i det land där du kommer ifrån är vanligt att omskära/klippa/sy flickor. Hur ser det ut för dig?"

    3. "Om du inte är könsstympad; upplever du press av dina föräldrar eller någon i din närhet att omskära/klippa dig?"

    4. "Är du inför (eventuell) resa till ditt hemland orolig för att bli bortgift eller utsättas för kvinnlig könsstympning? Är du rädd för något annat?"

    5. "Är du rädd för någon i din närhet?"

    6. "Vet du om någon annan i din familj blivit utsatt för omskärning/klippning?"

    7. "Har du någon syster/släkting/vän som du är orolig för ska utsättas för omskärelse?"

    8. "Vad skulle hända om vi tog kontakt med dina föräldrar?" (Här har du möjlighet att ta reda på om flickan utsätts för andra former av hedersrelaterat våld och förtryck.)

    Tänk på att...

    • De som är könsstympade eller riskerar att bli könsstympade lever ofta i en hederskultur där risk för våld och förtryck och barnäktenskap är stor.
    • Flickor som könsstympats när de är små kanske inte förstår att de är könsstympade.

    Varningssignaler på att flickan är i risk att utsättas för könsstympning

    • Om flickan berättar att hon ska utomlands.
    • Om flickan berättar att hon ska firas på något sätt.
    • Om hennes familj har bakgrund i ett land där könsstympning förekommer.
    • Om hennes syskon är utsatta för könsstympning.
    • Om hennes vårdnadshavare är positiva eller ambivalenta till könsstympning.

Vem gör vad inom Region Kalmar län kring könsstympning?

  • Barnkliniken och kvinnokliniken

    I handläggningen av flickor som utsatts för könsstympning krävs ofta både pediatrisk och gynekologisk specialist-kompetens, varför för det mesta både Barnkliniken och Kvinnokliniken blir involverade. Vilken av klinikerna som ska vara huvudansvarig för handläggningen får avgöras från fall till fall. Flickans ålder och fr.a. fysisk och psykisk mognadsgrad, typ av problem och den psykosociala situationen ska tas i beaktande. En enkel, men inte absolut, regel kan vara att flickor som börjat menstruera i första hand ses av gynekolog och att prepubertala flickor ses av barnläkare.

    Kontakt mellan klinikerna tas per telefon, via jour-sökare/jour-telefon och/eller via vanligt remiss-förfarande. Ring växeln på 0480- 84 000 för att bli kopplad. Messenger kan vara ett alternativ vid behov av skriftlig kommunikation.

  • Asyl- och flyktinghälsovården

    Här erbjuds alla nyanlända asylsökande, flyktingar, papperslösa samt anhöriginvandrare en kostnadsfri individuell inledande hälsoundersökning med hälsosamtal/screening. I många fall är detta personernas första kontakt med hälso- och sjukvården i Kalmar län. I alla hälsoundersökningar med flickor och kvinnor från områden där könsstympning förekommer, tas detta upp. Frågan ställs om de är könsstympade samt eventuella symtom efter detta. Alla som är utsatta för detta erbjuds vidare remittering till specialistsjukvården. Barn- eller kvinnokliniken. Många känner inte till de följder ingreppet kan medföra. Informerar också om gällande lagstiftning för att motverka att eventuella syskon, barn blir utsatta. Orosanmälan skrivs om det är barn under 18 år, även om barnet inte är det men syskonen. Detta för att skydda barnen och se till att de får den hjälp och det stöd de behöver.

  • Barnhälsovården

    Barnhälsovården i Region Kalmar län följer riktlinjerna som finns i Rikshandboken för svensk barnhälsovård, vilket innebär tonvikt på förebyggande arbete. Remiss vidare för fortsatt omhändertagande vid behov samt anmälan kring barn som far illa. Dessutom deltar barnhälsovården aktivt i det gemensamma pågående arbetet i regionen för utarbetande av ny handlingsplan/rutin kring kvinnlig könsstympning.

  • BB

    Om tidigare könsstympning förorsakat problem och/eller behov av defibulerings-ingrepp under förlossningen och/eller problem direkt efter förlossningen, omhändertas detta efter behov på det rent medicinska planet. Det kommer också att leda till bedömning av den psykosociala situationen. Vid behov planeras åtgärder som t.ex. uppföljning via gyn-mottagningen, psykolog-kontakt etc. I nuläget kan man av legala skäl inte vidare-rapportera till BHV men du kan notera i den nyfödda flickans journal under fliken våldsutsatthet att mamman är könsstympad.

  • Kvinnoklinikens gynekologiska mottagning

    Många av de symptom/problem som förorsakas av könsstympning kommer förr eller senare att handläggas av gynekolog. Vid behov ska korrigerande kirurgiska ingrepp planeras. Vid behov av omfattande och komplicerad kirurgi finns möjlighet att remittera kvinnan till högspecialiserad vård på regionsjukhus (Linköping). Då psykosocial problematik identifieras remitteras kvinnan till lämplig instans för fortsatt omhändertagande.

  • Mödrahälsovården

    Vid samtal och undersökningar i samband med preventivmedelsrådgivning och graviditetsövervakning tas frågan om könsstympning upp med kvinnor som tillhör riskgrupp. Information om att det i Sverige är olagligt att genomföra könsstympningsingrepp ges.

    Vid psykiska och/eller fysiska besvär p.g.a. genomgången könsstympning remitteras kvinnan vid behov till annan vårdgivare för mer specifik behandling. Då behov av defibuleringsingrepp inför kommande förlossning identifieras, planeras för sådant.

    Efterkontrollen efter förlossning är ytterligare ett tillfälle att ta upp ämnet. Resultatet av ev. defibuleringsingrepp under graviditet eller förlossning kontrolleras och man informerar om eventuellt förändrad funktion vad gäller blåstömning, blödningar och samlag.

    Speciellt då kvinnan fött en flicka upprepas information om de legala aspekterna och att hon som förälder är skyldig att skydda sin dotter mot könsstympning.

    Ungdomsmottagningar: Inom Ungdomsmottagningsverksamheten (KK) finns kompetens för en första undersökning, samtal och undervisning samt även initialt psykosocialt omhändertagande. Personal strävar efter att aktivt fråga flickor/kvinnor som tillhör riskgrupp om de genomgått könsstympning eller ej. Man ger information om möjliga konsekvenser av ingreppet på ett nyanserat sätt för att om möjligt minska/inte öka det psykologiska traumat. Man kan erbjuda samtal med kurator och vid behov remitteras flickan/kvinnan till annan instans. Vid fysiska besvär och/eller behov av kirurgiskt ingrepp inför framtida graviditet remitteras flickan/kvinnan till gyn-mottagning.

Förebyggande arbete

  • Förebyggande arbete

    Många föräldrar känner till att det är olagligt med könsstympning av flickor och kvinnor i Sverige, men de vet kanske inte att det även är olagligt att göra ingreppet utomlands.

    Det är viktigt att föra fram att svensk lag säger att föräldrarna har ett ansvar att skydda sin dotter mot könsstympning. Om föräldrarna inte gjort tillräckligt för att skydda sin dotter mot könsstympning kan de dömas i svensk domstol, även om någon annan person utför ingreppet och även om det sker utanför Sverige.

    För att få föräldrar att prata om könsstympning av flickor i det förebyggande arbetet kan följande frågor vara en ingång:

    - "Jag vet att det förekommer att flickor är omskurna/hopsydda/ opererade i underlivet i ditt/ert land. Vad tänker du/ni om det?"

    - "Berätta om traditionen med omskärelse av flickor i din kultur..."

    - "I Sverige är det förbjudet att omskära flickor – hur tänker du/ni kring det?"

    - "Utifrån våra erfarenheter kan det vara svårt att stå emot press från familj och släktingar traditionen – hur är det för dig/er?"

    "Vilket stöd behöver du/ni för att kunna skydda din/er dotter från omskärelse?"

Kontakt